De senaste åren har jag hört snack om att Danmark inte är som förr i tiden. Åsikterna har kommit från alla möjliga håll och inte minst min farsa har haft en del åsikter efter en dyr semester i Skagen. En del av ”kritiken” har nog bottnat i landets hårdföra attityd mot invandrare men även i att lite utav det, för oss svenskar så härliga, danska gemytet skulle ha fått ge plats för en striktare attityd. Danskar skall se ut som de alla är medlemmar i Gasolin och inte som medlemmar i Rotary. Är den slappa danska inställningen till livet alltså på väg att bli en historia blott.
Förr när jag själv bodde i södra Sverige var jag ofta i Danmark på diverse resor. De var allt från regelrätta fylleresor utan täckmantel till förtäckta sådana i samband med någon konsert eller Roskildefestival. Numera blir det kanske bara en gång om året och då är man tillräckligt dimmig för att inte själv kunna bilda sig någon uppfattning om urvattningen av den klassiska slappheten inför diverse faror och lockelser i livet som Danmark representerar. Denna lättja som vi svenskar gärna insuper någon gång då och då men aldrig själva skulle vilja ha in på farstuknuten. Det är skönt att veta att den finns där om man vill ha den men det är också jävligt skönt att det är ett rejält jävla sund emellan.
Man frågar sig helt enkelt om det är så ”illa” att Stig Helmer, Ernst-Hugos karaktär i Riget har haft sån jävla påverkan så att ”Danskjävlarna” en gång för alla tagit sig i kragen. Kanske bara för att de blivit trötta på att bli trakasserade av fisförnäma svenskar år ut och år in. Och nu står vi här besvikna när alla år av mobbing äntligen haft effekt med en dansk krona som är på tok för dyr och ett Christiania som bara är en tummetott av sitt forna jag. Nordens egna ”Hakuna Matata-folk” har börjat gå runt med näsan i vädret. Vem ska vi fnysa och garva åt nu? Nu när lillebror blivit stark och duktig. Har dom slutat röka och dricka en lille en också dom jävlarna? Har vi sett den siste långhårige dansken med mustasch, pipa, fjällrävenjacka, toppluva och längdåkningsskidor lite halvpackad i störtloppsbacken?
Nej ni kan alla vara fullkomligt lugna. Jag låg lite halvbakis på soffan hemma hos Paulo nere i Halmstad i lördags förmiddag. Efter en stunds bläddrande på kanalerna fastnade jag på Dansk TV2 och något som kunde liknas vid morgon TV på ettan och fyran. De dröjer inte länge innan de skålas och snapsas i denna direktsändning från Köpenhamn och jag känner igen mitt gamla Danmark direkt. Alla varningar om nyordning var bara en myt. En snapsexpert (snapse ekspert) presenterar en rad snapsar med jultouch (bland annat en med apelsin och saffran som jag dricker i detta nu) och programledarna varav en iförd döskalletröja dricker med vällust. Det yras om halvfems och halvfjerds hit och dit i en rasande fart och i munnen på varandra medan jag försöker snappa upp recepten. Jag vet att de figurerar vinexperter mm i svenska program med liknande upplägg men här är alla snobbfasoner som bortblåsta. Det springer runt en stor hundjävel i studio helt okontrollerat och i slutet av programmet sitter hela gänget och dricker julöl av budgetkaraktär, några ur dricksglas några direkt ur burken. Med andra ord ingen anledning till oro. Det är business as usual hos ”Vi e röe vi e vide”.
Ja just det jag höll på glömma. Ta en fem o halvfjerds flaska brännvin. Riv i skalet från en Ökologisk apelsin. Lägg i en påse saffran. Låt stå i fyr o tyve timmar. Sila genom ett kaffefilter. Drick upp. Glædelig jul!!!
