Conquering the Cons

Så sent som 80-talets andra hälft kunde man inte köpa Converse och absolut inte Vans var som helst. Att ha ett par ”Cons” eller Vans på fötterna var status utan dess like. Jag hade just slitit ut ett par målflagg/schackrutiga Vans så nu var det dags för nya skodon för att bättra på plattfötterna.

Personligen var jag tvungen att genomgå följande för att få ingå i den tuffa och rara skaran som gled runt i dom rätta pjucken.

Övertyga farsan om att få köpa ett par skor för 450 kronor (lätt 1000 spänn i dagsläget, förmodligen mer). Farsan hävdade självklart att dessa tygskor var av undermålig kvalité vilket givetvis var helt korrekt. Det gjorde att jag var tvungen att tjata mig över ytterligare ett hinder. Och nu det högsta hindret. Man var tvungen till att åka bil sju och en halv mil enkel resa till en skate-butik i Jönköping. För i Gislaved fanns dom inte. Det fanns enligt farsan lika bra på Domus för under en hundring. Men det var ju Bluff-Converse eller Adidas Biafra som vi brukade kalla dom.

En gång hade jag tagit ett par vita Adidas Biafra, målat de tre ränderna med tyg färg och skrivit med stadig hand just Adidas Biafra på de ställen där det normalt står Stan Smith. Det var stor succé i plugget. Det där dög ju till att göra ett hyfsat skämt. Att glida runt i på allvar var en annan femma. Det dög inte alls. Skulle Phil Lynott kila runt i ett par Domuspjuck? Knappast!

Farsan kontrade med att det fanns basketskor på Belås. Sportaffären i Gislaved. Men där fanns möjligen Nike eller Adidas basketskor. Även kallade: Thrash Metal Boots, Bay Area Boots och Testament Boots och dom använde man mer som vinterskor. Men skulle du ha Converse eller Vans var det Jönköping som gällde. Om du, Gud förbjude, suktade efter Road Runners bar resan mot Stockholm och det kunde inte ens jag tjata mig till. Helst av allt skulle farsan se att man köpte ett par Lejonskor och hade Fjällrävenjacka istället för amerikanskt skit som Converse och Levi’s.

Om vi nu beaktar resan i priset för tuffhet kan man alltså lägga till cirka 80 kronor (drygt 200 på mack nära dig idag) i bensin. Nu förstår även du att farsan höll på att tappa tålamodet. Lägg där till att han hävdade att hela lördagen var förstörd för denna resa och gubben (yngre än vad jag är idag) höll på att krevera.

När väl den stora lördagen kom var man ju givetvis svårt bakis. Det var väl det enda som fick farsan på lite bättre humör. Att med full rätt kunde köra upp en ur sängen tidigt på förmiddagen. Men utåt sett var han vrång som fan.

- Nu får du gå upp nån jävla gång om vi ska till den där förbannade rullbrädebutiken i Jönköping, röt han likt en orakad vicekorpral.

Att man härdade ut att sitta i samma bil som denna surpuppa till farsa i två timmar är bara ytterligare ett bevis på hur viktiga ”Consen” var. Han var skitsur och endera höll han käften och gjorde hiskeliga omkörningar på Nissastigen eller så orerade han om att man fick minst fyra par likadana på Domus. Jag var också tyst, illamående och törstig men målmedveten. Tack och lov hade jag lyckats lura på morsan och farsan Jason & the Scorchers så musiken i bilen gick åtminstone stå ut med. Väl inne i butiken köper jag givetvis ett par röda Converse till farsans stora förtret som tyckte att jag kunde välja något mer neutralt.

Som med allt annat skulle väl en psykolog bevisa att man blivit svårt traumatiserad i sin uppväxt på grund av detta. Att behöva föra en tung kamp för att få nånting på fötterna.  

Det behöver jag dock inte en psykolog till förresten. Det finns klara bevis på det.

Härom året när jag, Pontus, Larsson och Kicke var i USA löpte vi totalt amok i Converse/Vans-butikerna. De var ju så billiga och dessutom hade de ju kulörer och mönster som aldrig tagit sig över ”the pond”. Efter stoppet i San Francisco på vår road trip infördes emellertid totalt köpstopp på pjuck. Dessutom var vi något motvilligt tvungna att slänga alla skokartonger. Kofferten i bilen var helt jävla smockad med skor, skivor, böcker, starka såser, t-shirts, PEZ och annat krafs. Om inte det är en motreaktion på vår Converse-torra ungdom så vet inte jag. Nu har jag ”Cons” och Vans för en livstid hemma i garderoben. Men ska man vara den saltaste pysen i stan är det ju ett måste att se ut som en luffare men ha lika stor skogarderob som en ”Sex and the City”-kärring.