Inbördeskrig är OKEJ

Fick boken om tidningen OKEJ i födelsedagspresent. Boken är skriven av Jörgen Holmstedt som också skrev på OKEJ. Skummade genom den ganska snabbt men jag fastnade såklart för vissa saker. Främst reportaget om thrash metal är intressant. Dels för att den musiken betydde otroligt mycket för mig när den kom. Men framförallt för att delen om thrash inte handlar så mycket om musiken utan om hur mycket skit journalisterna på OKEJ fick ta för att de inte begrep sig på denna nya genre. Thrash eller trash som man slarvigt skrev i pressen och även OKEJ i början, de kallade även Mantas i Venom för Mandos till mitt stora förtret, var tydligen för skitigt och finnigt för Anders Tengner, Stefan Johansson och främst Jörgen Holmstedt journalister på OKEJ. Inte för att jag ens som tonåring upplevde dom som journalister. Snarare ett gäng bortskämda ungar som fick glidarjobb på OKEJ.  Inte minst Tengner var jävligt duktigt på att sätta sig själv i centrum genom att yra om hur mycket polare han var med diverse celebriteter. I OKEJ-boken erkänner de tre att de inte fattade sig på denna nya subgenre till metal. Till min stora förtjusning publiceras i boken en arg insändare i fallet thrash metal. Jag har nedan skrivit av insändaren, det är mycket underhållande läsning:

Underbart är RÅTT!

Vem f-n tror Jörgen ”Thrash” Holmstedt att han är? När man inte ens har lyssnat på EPn ”APOCALYPTIC RAIDS” med HELLHAMMER, så kan man inte uttala sig om THRASH-metall. Black, Thrash och Speed-metal är ju det bästa och råaste och underbaraste som finns i musikvärlden. Hur i h-e kan han få Voi Vod till en cementblandare. Exciter till ett formel 1-startfält och Slayer otäckt dåligt? Och säger man sen att Niel Turbin i Anthrax har kräksång, ja, då har väl inte Jörgen ”THRASH” hört de 3 offren i Heavy Load, som inte lyckas med FÖRSÖKEN till att sjunga – tala om kräksång! Hoppas Heavy Load (världens sämsta grupp) kommer splittras inom snar framtid. Om vi ska vara alldeles uppriktiga, så hoppas vi att ”THRASH” Holmstedt låter bli att skriva om hårdrock i OKEJ i fortsättningen, av den anledningen att den sorts artiklar han skriver drar ner hårdrockens status och får förbudsivrarna att ropa efter censur. PS. Vi har startat en ny organistation, RAHL (Rock Against Heavy Load). Intresserad kan vända sig till OKEJ för organisationens adress. DS.

”MANOWAR OCH EXILE 4EVER”

Jag blev genast tvungen att lyssna på Exciter då ljudet av ett Formel 1-startfält är bland det bästa jag vet. Jag vet inte hur längesedan det var sedan jag lyssnade på Exciter senast men jag blev väl inte direkt besviken men det är klart att med dagens mått mätt låter dom ju förhållandevis melodiösa. Inte lika vansinnigt som ett Formel 1-startfält. Tungt sound dock, klassisk metal snarare än thrash.

Nu kan jag avslöja att bakom insändaren står ingen mindre än den jovialiske gamle Exile-basisten Mikael Pettersson. Han hade alltid något jävelskap eller upptåg på gång. Få kunde väl reta upp sig på skitsaker som han. Nu var ju thrash extremt viktigt för oss som var tonåringar då det fenomenet dök upp. Det är möjligt att han varit ivrigt påhejad av de andra Exile-medlemmarna och diverse andra ”metalfascister” från Halmstad. Men jag är tämligen säker på att han suttit vid skrivmaskinen. OKEJ som på sätt och vis stressat igång ”kriget” mellan syntare och hårdrockare (ett ämne som jag kommer utreda framöver) hade nu startat ett inbördeskrig bland hårdrockare. Och nu kommer det riktigt intressanta. Om ni tror att organisationen RAHL (Rock Against Heavy Load) var ett tomt hot är jag idag stolt att meddela att så inte är fallet. Nej för farao! Micke Pettersson gick runt till alla kompisar han hade och samlade in allt vad som fans i Heavy Load-väg. Hela Halmstad med omnejd dammsögs på plattor med ”de 3 offren” Ragne, Styrbjörn och Eddy Malms hesa försök till sång. Under mycket pompa och ståt ackompanjerade av alkohol gick sedan RAHL en lördagskväll ut på en fotbollsplan och kastade en back full med Heavy Load-plattor likt frisbees över planen. Själv bodde jag inte i Halmstad då detta utspelade sig så jag har ett par plattor med ”de 3 offren” i min hylla. Sedan ryktas det att Dennis Pålsson som under denna epok ägde ”Full Speed at High Level” vägrade skänka den till RAHL. Redan då fanns det tydligen en medvetenhet att just den plattan hade ett värde. Pengarna gick före ideologi. Men övriga titlar: Metal Conquest, Death Or Glory samt Stronger Than Evil plus affischer och singlar singlades glatt högt i skyn i den halländska lördagskvällen. Som Heavy Load sjunger i låten Saturday Night: No Wonder why I’m feelin’ high…