Farsan retar sig på ”hårdrockare”

Härom året satt farsan i köket och bläddrade genom en av de stora kvällstidningarna. Han hade ett av sina par bensinmacksläsglasögon på näsan. Få personer kan ta sig från första sidan till sista sidan på så kort tid och ändå ha mer eller mindre kvalificerade åsikter om att något är för jävligt. Det kan va allt från läget i mellanöstern till att Zlatan har gjort bort sig.

Jag noterade att det gick en aning saktare än normalt mot slutet, någonstans vid nöjessidorna, något som han normalt brukar göra jättehopp över.

Väl klar med sista sidan var det dags för dagens förbannelse:

-          Faaaan, börjar han på småländska, alla jävlar har ju blivit hårdrockare nuförtin. Så var det inte förr. Det finns en bestämdhet i det han säger och han fortsätter.

-          Jag minns förr när ni var hårdrockare, säger han och pekar åt mig som står och bläddrar i sportdelen som han givetvis läst först. Ni va inte många och nu är varenda jävel hårdrockare, fortsätter han och han är upprörd.

Jag minns inte om detta var i samband med AC/DC/Iron Maiden på Ullevi eller någon upplaga av Sweden Rock Festival. Men poängen är hur rätt han har. Diverse kändisar och tv-personligheter yrar glatt om att ”Dom har varit gamla Hårdrockare” . Va fan det är väl ingenting man har varit endera är man det eller också är man det inte. En gång champ alltid champ säger man ju.

Faktum är att farsan och morsan har koll. De fick skjutsa mig och en liten skara polare till Stockholm men främst Göteborg stup i kvarten innan vi ansågs tillräckligt gamla för att ta oss dit själva. Dom har till och med varit med på vissa konserter. Band som de nyss nämnda drog ju inte ens hälften så mycket folk på 80-talet som nu och det kan inte endast bero på att det är en ny generation som upptäckt banden i fråga. En del av de som har varit ”gamla hårdrockare” ljuger helt enkelt. Dessutom har dom ju totalt bommat att hårdrock är minst lika mycket livsstil som musik. Det hela börjar bli oroväckande likt Bruce Springsteen konserter. Mona Sahlin får VIP-biljett till ”the Boss” eftersom hon är ett fan. Men när hon intervjuas har hon inte fler skivor med Springsteen än vad jag har. Det är ju patetiskt. Både att jag har fler ”the Boss” skivor och att hon har mage och ta plats från ett riktigt fan.

Att snubbar som Jonas Åkerlund och Johan Renck är/”har varit” hårdrockare vet jag. Det är inte den typen av lirare jag och farsan syftar på. Nej här är det alla dessa tvålfagra fjantar som är programledare, banktjänstemän och mediaprofiler. De som har satt sig själv över hårdrocken. De som hade lammullströja på gymnasiet istället för DIO-tröja. De som tycker att de är lite kitsch med hårdrock. Dom som vill ha del av kakan men inte dela med sig själva. Vi RIKTIGA HÅRDROCKARE nosar oss till en fejk redan 800 meter från konsertplatsen. Vi vet vilka ni är, Beware!