Once upon a time in Gislaved part II

OBS del 2, för del 1 se gårdagens inlägg.

Jari gick också i femman. 5 C för att vara exakt. På pappret den näst jävligaste klassen på skolan. Jävligast var 5 B som jag gick. Jävligast i mannaminne om man skall vara ärlig och att kvalificera sig för det i Gislaved på sjuttiotalet det var inte enkelt. Skillnaden mellan 5 A, 5 B och 5 C i jävlighet var ytterst marginell men B-klassen var värst. Jari gjorde väl inte så mycket väsen av sig. Han sket i allt som hände på lektionerna och satt och ritade bilder på krig hela dagarna. Bilderna var inte speciellt talangfulla för en elvaåring men Jari såg inte heller ut som en elvaåring. Han såg ut som han var runt arton. Även om Jari ritade krig hela dagarna tyckte han att det var för barnsligt med småungefasoner som snöbollskrig på rasten. Nej sådant trams höll inte han på med. Han var stor, tjock, hade glasögon robust finskt halvblont hår i sidbena och rökte cigarr. Jo ni läste rätt han rökte cigarr. Inte en liten jävel utan en stor jävla cigarr. Han hade en ful skinnpaj och han stod på andra sidan skolan ut med vägen där man inte fick stå. Handskar ägde han inga så händerna var illröda av kramande av snöbollar. För även om Jari inte var med i det kaotiska snöbollskriget som vaktmästaren just höll på att avstyra så kastade han snöboll. Fast istället för att kasta på sina klasskamrater, inte för att han hade några riktiga kamrater, så stod denne brådmogne elvaåring och kastade snöboll på framrutan på lastbilar som passerade. Chaffisarna blev ju självklart vansinniga men det var inte riktigt läge att i snömodden tvärnita med en långtradare som just fått upp farten för en backe bara för att läxa upp en cigarrökande byfåne.

Fred hade slutits i snöbollskriget och vaktis lommade tillbaka till kafferasten. Från kommunhuset kastades det fortfarande arga blickar men det övergick snart i småleende när det konstaterades att de nyss så krigiska barnen, efter vaktmästarens order, gått över från hatiskt krig till att bygga oskyldiga snögubbar. Kanske tyckte till och med gubbarna och kärringarna på kommunhuset att det nästan var lite gulligt mitt i fikarasten.

Jari stod alltjämt och matade hårt packade snöbollar mot oskyldiga lastbilsvindrutor samtidigt som han blossade på sin feta cigarr.

Runt hörnet på skolan stod Bergenholtz Buss och plockade upp klass 6 A som denna dag skulle åka till badhuset. Bergenholtz själv körde bussen och var en alltid lika glad herre med grått skägg och tjocka glasögon med svarta bågar. Väldigt lik Christer Glenning faktiskt. Han tycktes gilla att köra ungar till och från badhuset. Bussen var av det mindre slaget som precis rymde en skolklass och även om det kunde var lite stökigt så tappade Bergenholtz sällan eller aldrig humöret.

Bussen fylldes snart och svängde ut på Nissastigen med riktning mot badhuset. Längst fram stod Hallis bredvid Bergenholtz och spexade. Han hade lika tjocka glasögon som Bergenholtz och fast man egentligen inte fick stå i bussen lät han honom hållas. En glad busschaufför ställer ju inte till bråk i onödan. 

Nu bar det sig inte bättre just denna fagra vinterdag än att Gislaveds gladaste busschaufför inte hann köra mycket mer än sjuttiofem meter innan en enorm och hårt packad snöboll landade mitt på vindrutan. Avlossad av en ”artonåring” ivrigt blossande på en fet cigarr. Bergenholtz tappade allt på en halv sekund. Var det kanske ett dolt uppdämt hat mot alla dessa jobbiga barn som han hade fått stå ut med i hela sitt yrkesliv som nu kom upp till ytan. Han tvärnitade bussen och kastade sig ut mot Jari. Normalt sett hade Bergenholtz känt igen Jari som en elev och lugnat ner sig. Men Jari hade ju aldrig varit med på någon gymnastiklektion. Han hade definitivt aldrig åkt med till Gislebadet. Bergenholtz gick helt enkelt fram och sänkte denne, i hans ögon, cigarrökande unge man med en välriktad höger och gick därifrån. Jag vet att det snackades om i efterhand att Bergenholtz Buss skulle bli av med badhuskörningarna men så blev aldrig fallet. Dels var det inte konstigt att Bergenholtz trodde att Jari var närmare tjugo och dels hade Jari slagit ner sin lärare Gösta Krusebrant inte så långt tidigare. Förmildrande omständigheter med andra ord. Det skall tilläggas att Gösta var gammal murare och inte alls någon liten tönt till småskolelärare. Han hade labbar stora som dasslock, rejäl kroppshydda och Edvard Persson-dialekt. Men det var ingen match för Jari och Jari var ingen match för bygdens jovialiske busschaufför. Medan Jari låg och kved på trottoaren höll snögubbarna på den demilitariserade zonen på att ta form.

fortsättning följer